Lovikkalängtan

Det är söndag.
Hot news, huuuh?!
Yes.

Det regnar snö, det faller eventuellt tö, idag vill jag not so ever döden dö.

Sömnen behagade ta paus just nyss.
Jag väljer ståndpunkten att inte förbanna den.
Det är mörkret, min sovande ängel och en liten svart smygande katt, och jag.
Den lilla världen ägs till fullo av mig. Av detta tillstånd, vaket likt något levande som något.

Jag är på väg att slänga Satan i där för avsedd skittunna.
Bye bye med dig, befriad i natt.

Jag kanske ersätter Dets utrymme med annat, vet ej ännu med vad, exakt.
Bara det att jag från honom behagat ta paus precis nyss.

Jommen...
Det började bra. Jävligt eggande musik och ett synnerliget synkande av moving-hips. Sen lite småavancerade steg, halvpiruettliknande saker och ni vet... sånnadär Famesnygga sparkar/lyft med benen rättuppi taket. I did it all och jag gjorde det - i mitt tycke - snyggt.
Sen...

"Ner på golvet!!"

Armhävningar. Okej. Till Metallica. Det köper jag. Jag accepterar också att jag tror jag ska kräkas efter tjugo styckna.
Snart klar.

Då trallar hon igång med en omgång till. Denna gång med armarna tätt, tätt ihop. Ni som någon gång inte provat skillnaden, gör det. Gör det.
När magsäcken kändes fylld av batterisyra kom bilden.
Jag ger inte upp. Så fan heller. Jag befann mig plötsligt - givetvis svalt klädd i skimrande pärlbeströdd aftonklänning - kidnappad. Förövaren var ganska o-ful. Och med pistol.
"Tjugo till, annars är du dööööööd!!"

Jag kan säga att det funkar med livlig fantasi när den egna moralen i princip ligger på 0,0 %-promille.

Jag tycker om att gå på bio.
Jag tyckte om Marabous chokladlakrits-sak.
Och det är inte så pjåkigt det andra heller.

Ibland plingar det på dörren. Och nojan smäller till.
Är det Hyresvärden som kommer för att meddela vräkning på grund av för högt spelad julmusik?
Jehovas Vittnen?
Chefen som satt sig i arg-taxi för att undra vart-fan jag tagit vägen som ska ha börjat jobba för tio minuter sedan?
Oh nej. Inte denna gången heller....

Ett litet blomsterbud.
Tack, du som under pistolhot tvingade hit den stackarn.

Jag tänker inte låta Frosseriet råda i detta inlägg. Om jag nu skulle ha haft det som intention, vill säga.

Istället tänkte jag avhandla ämnet otålighet. Jag är född med en ganska gedigen, i kilovikt mätt, sådan. Skulle det plinga på dören i denna stund och ett paljettglitterklätt sällskap skulle stå där med skumpa-pavan i beredskap skulle jag omedelbart tacka ja. Förutsatt att jag hörde till de inbjudna. och otåliga jag räknar iskallt med detta.

Julafton.
Ännu har ingen använt ringklockan i ovanstående syfte, och kommer med stor sannolikhet icket att göra så heller.
Alla pyntade fönster är hermetiskt tillslutna.
Det är vi som har gemenskap. Det är vi som äter, äter och äter tills vi blir nödgade att inta Novalucol för att inte våra magar ska svida ihjäl oss. Det är vi som öppnar paket efter paket med Dressmans kalsongpack, den smidiga stavmixern och det status-obligatoriska Guitar-Hero-paketet. Och känslan av fullkomlig happiness infinner sig aftonen till ära.
Otåligheten ja.
Jag vill inte vänta tills april 2009 på att allt ska hända. Jag pallar inte att vidhålla att en Trisslott skulle make my day.
Vad göra? Hur hantera?
En dag i taget. Antar jag.
Och så länge ägnar jag mig åt frosseri: blogga som satan, äta en portion kräftstjärtsallad till, räkna den stjärnklara himlens diamanter och se fram emot morgondagens bioföreställning av mastodontfilmen Australia.

Jag är som ett paket.
Inslaget.
Insnörat.
Söt-tejpat.
Och aningens svårtippad.

Julgröten smakade...gröt.
Janssons Fresterska åmar sig i ugnen.
Nu blir det Kalle Anka (sänds i repris från förra året, och året därförinnan och året innan det).

Vissa har sin planering planterad i huvudet.
Andra blippar in påminnelser i sina multikultifunktionella mobiltelefoner.
Inte jag.

Jag beställde almacka på sajten http://www.personligalmanacka.se.
Välja pärmfärg. Välja textfärg. Infoga små pedagogiska fält så som "Dagens träning". Bra funktion, då jag i princip saknar funktionen-igångsättning, men har hitintills pallrat mig iväg 3-5 gånger på en vecka.

Vem fan behöver droga sig?
Endorfinruset sprider sig likt en överkokt kastrull med mjölk, och det till ståndet lever jag länge på, plus att det är en kick att känna hur fett-Å-Skelett omvandlas till...nå.. mindre fettåskelett.

Jag har under 2009 nedtecknat:
- Varje arbetspass
-Vartendaste träningspass
- Tecknat en ritat sol de dagar jag fläker mig ner i 15 minuter för att få lite malignmelanomframkallande solbränna.
- Antecknat morgondagens middag på ett sisådär-ungefär.
- Och så en röd cirkel när mensen behagar komma.

Det enda jag inte kan är att en gång per kalendermånad förutse min PMS. Lika förvånad varje gång över att jag BÖLAR när jag ser en söt kanin på teve.

Juletid och julefrid. Varsågoda, en titt i mitt hem:



Kan inte annat än att längta till stjärnhimlen.



Frosty känsla i mitt vardagsrum.



Ängeln och staken torde väl ha något gemensamt där i köket.

Åtta favoritprogram:
Morden i Midsomer
Landet runt
Desperate Housewives
Fem myror är fler än fyra elefanter

Tell me you love me

Lord of The Rings/extramaterial
Julkalandern
På spåret

Åtta saker jag gjorde igår:

Gjorde slut på en flaska handsprit
Åkte Blå Bussen i 12 minuter
Slog in tre makalöst fina julklappar
Rensade kattlådan
Skådade en kattpipande katt på löpen
Skrev ett inte alltför pinsamt mejl
Struntade i att duscha
Telefonbraprat

Åtta smaker:

Osötat Energibröd
Lagomt krämigt kokt ägg
Fyra glas iskallt vatten spetsat med lime
Dinkel-myssli
Fyra mandariner utan kärnor
Omega-3-kapslar
Pepparkakshjärta
Koppen-kaffe med lotts of sojamjölk

Åtta saker på min önskelista:
Kaknästornslunch inklusive hämtning
Bibehållen tejp på inslagna julklappar
Att katten slutar löpa
Att mina vältränade..nå... armar orkar bära hem julmaten
Ett par coola dansbyxor
Att kräksjukan stannat i trappuppgången
Att mitt hem julstädas av Anställd Sak
Att skattmasen misstagit sig på en nolla i inbetalningsärendet

<

Nå, en liten hungrig gris behöver viss näring.
Tänk... han klarade sig kanske undan årets blodiga slakt, släkt eller inte med Grise-moderns ömma uppsättning av, ja... fler till antalet titts som vi människor begåvats med.

Bless dig, din synnerliget tjusiga moder som när dig vid din barm. Totalbefriad från lerbökande och en trängsel i nivå med en skolmatsals infernotillvaro.

Nöff, slurk i värmande farm.

Det är kanske är som så att den mjuka, och i fullt samförstånd stannarklock-klockans tick-tackande, obönhörligt.
Under tiden slutar universums och människosinnets vakentillstånd.
Huden bränner, smeks.
Allt annat verkar lite än just ett varande ett och nu.

Jag sov en helt fullkomligt sammanhängande sömn. Halleluuuulja! Men... när klockbänglet väl började låta vaknade jag av mina egna ord av mindre söta ord:
VAD VILJA DUUUU nu dåå? Kvart i sex?? Jag ska inte kliva upp förrän...sen...nångång. Äääru dum i huvvet klockjävel?

Bara det att jag ska återinfinna mig på Avdelningen Kräk-Å-Diarré vid halv åtta-sharp.
Tänkte inte på det. (repliken snodd från känd humorserie). Alla uppfinningsförslag går tydligen inte att tillämpa på en helig fjärdeadventssöndag. Nä.

Dagens utmaning: (nu är det slutnojat med kräks å sånt).
Inte titta på klockan i syfte att få den att arbeta sig fram typ med en var tredje-skutt. Sedan skutta (läs: skumpa) hem på ett sagolikt efterlängtat jullov.

Här kommer beviset. I did it! Natt utan vomeringspåse. Jobbpass utan tillstymmelse till ulkningsexplosion.
Jag ÄR fanimej odödlig.

Någon frågade om det inte förhöll sig som så: Vaaaad önskar du dig till julklapp?
Resultat: Psycho-Stiltje, Vad önska?
Ett stycke hantverksängel-bängel som arbetar och trollar fram hur fan jag ska omvandla min standarddesignade utformning av mina rum, maybe-bejbi. Spränga (lite symbolik där kan anas.)
Spränga bort hermetsikt tillslutna rum. Öppna upp kvadratarna och på så vis ha en för mig viktig öppenhet i planlösning. Kunna skymta rummet intill. Släppa in, åtminstone en känsla av Open-Minded. Projektet-Uppöppning. Sen kan ju nämnas att jag lider lätt av klaustrofobi. Har svårt att stänga dörrar, Befinna mig i ett avbegränsat rum.
Vill och behöver vakna. Kunna se mina bokhyllor med böcker-skatter och nya ting att läsa.
Och... jullovet bjuder på ett Möte. I like it.

Jag sitter och försöker hitta något flashigt positivt med att gå till ett arbete där vinterkräksjukan härjar. Räkna förhållandet mellan liggande/krypande kräkande personer och fortfarande rättuppstående/talbara sådana. Tänka att det är en utmaning att marinera sig i handsprit. Att det kommer att vara ett bevis på att jag är odödlig om jag klarar den kommande natten utan att vända ut och in på magsäcken. Att jag kommer att få ett diplom i himlen för att jag inte ringer och fejkar ett insjuknande. Sånt.