Aborrfångst



Hej klocka.
Det är märkligt hur urtavlan kan skifta i hastighet. Förnuftigt sett, så bör ju tickandet fortskrida i ungefär likasamma marschfart. Men, ni Tillgängliga, ni vet... hur den kan stå liksom stilla, rusa, maka sig fram i egen pösiga takt.
How should I put this?
Jag har en del folk i min vardagliga närhet (inte mina ättelägg eller nära-kära!) som var och varannan vecka slänger sig med det faktiskt heliga uttrycket Carpe Diem utan att ens vara ett ljusår i närheten av dess ursprungs vackra sällsynta betydelse.
Det att inte fundera över hur morgondagen ska sluta eller för den delen gräma sig över de val och konsekvenser man har att leva med sprungna ur det förflutna.
Att skaffa en supertelefon som det även går att ringa med hjälper inte. Det är inte att Fånga.
Att fälla igen laptopen utan att släcka ner den, för att i nästa stund fälla upp locket och därmed vara inloggad är inte heller att Fånga.
Kan det heta att inte-våga-släppa?
Prova att bosätta er i en mörk källare på obestämd tid utan att veta när Någon behegar att komma och öppna dörren och släppa ut er.
Prova att säga hejdå utan att veta när nästa hejsan kommer.
Då kanske vi kan börja prata-fångerier.
Annars...
Snön och modden påminner oss om att det är väldigt lätt att halka omkull och att det kommer en sommar (om man nu suktar efter en sådan) efter detta. Apropå att Fånga.

RSS 2.0