Lovikkalängtan

Jag har fyra-komma-sex-miljoner...
...skäl till att säga nej-tack.
...övertydliga kvitton på att tvåsamheten innehåller åtminstone EN nolla för mycket i slutsummans kostsamhet.
...gånger omsorgsfullt låst dörren om mig inifrån.
...upphöjt i samma summa sett Sagan Om Ringen.
...suttit klockan nollfyrafyrtiofem på morgonen och väntat på att mitt hår ska torka.
...skratt kvar att uppleva.
...kommande hisp-attacker att se fram emot.
...för många känselsprön att deala med.

Men...
Bara en mänsklig varelse att kapitulera inför.
Mig själv. 

Jag har i hela mitt liv klarat mig själv.
Kanske inte levt det perfekta livet - men vem fan utdelar förstapriset? .... och dess innehåll.

Nu har jag smugit mig in på en arena som jag fann BELYSANDE.

Nu vet jag inte längre.

Ryggradar som kröker sig, korvar sig likt en rysning vid ... vadfansomhelst.

Closed off on love I didnt need the pain...before you know it you´re frozen.

Jag vet inte om jag har blindats av ett språks sång och dess karg-nessshet. Vet inte. För det har inte all betydelse.
Men det jag vet är att den där ängen är alltför befolkad.

Och jag har alltid sökt tystnaden.

Jag vaknade halv fyra i morse med vetskapen om att det var en hel timma kvar tills dess att klockan skulle ringa och tänkte

SNAAART FÅR JAG KLIVA UPP!!!! JIPPIII!

Jag har varit vaken i sjuttifemtusen timmar. Sant, i princip.
Inatt sov jag sömnens komatösa tillstånd i tillfällig sovhörna. Drömlöst.
Jag firar detta med att iklä mig finaste klänningen jag har i min ägo. Tjopps.

Idag firar jag. Inte bara utvilandets segersötma. Fredag. Efterföljande ledighet-i-oändlighet. Äga min tid till fullo.

Detta spektakel kommer att innehålla... eeehhhm...



och



samt


bada i rom.