Lovikkalängtan

Jag som haft som livsstil att söka kickar nästan ständigt.
Reds.anm: Barnen som ett undantag.
Bullbak och förmaningar.
En jävvla oro när Tonårings telefon plötsligt fått slut på batteriet och kan därav inte kan göra sig förmedlad,

Singel-varat:
Jag gör rätt mycket/ingenting utan att möta upp med Tjo-Ho-Aktiviteter.
Kommande projekt är att köpa chock-kaffevägg för att måla fondisksnyggvägg. Och rensa klädkammaren.

Fördel-singel: jag behöver kompromissa-nada vad gäller inredningskrigets farozon.

Änglar finns.

Jaha.
Observera att som de estetiskt begåvade människor vi är (jag inklusive fotografen Eva,) så gjordes här en studie i vackra kakelugnar.
Såatteeeeh.....
Sen bör man vila en stund innan det är dags att forcera in fötterna i skyhöga klacki-skorna.
men resultatet av det, det är en helt annan historia.

Eva och Ann-Sofie fastnade också på stående-fot-bild.
Vaaaarsågoda.



K Ä R L E K.
Eva förresten. Inte en tillstymmelse till bloggstart haver synts till i etern i skrivande stund.



Ann-Sofie.
Nyfunnen sällsynt kräsen gull-höna.

Huga.

Jag drömde om två smaklösa damer som stolt visade upp ett blått radhus från sjuttiotalet som skulle tjäna som Pippi Långstrumps hus i den nya filmen.

Plus att jag var tvungen av okänd anledning att övernatta i detta hus på undervåningen där en Alzheimer-dement man låg och sov.

Jag accepterade De Facto Okänt-Uppdrag när mannen i fråga trots allt ej snarkade.

Tolka DEN, ni!

Tack Kommisarie Lynley.
Du botade min baksmälla igår med råge.

Och nästlade dig så småningom in, efter fem en-och-en-halvtimmesavsnitt, i mina nattdrömmar.
Huga.
Skaffa sig ett L I V .

Nog är det till att inneha en äktaste äkta torsdagskänsla idag.
Den brukar oftast infalla dagen efter en onsdag och efterföljas av en slags dunkel freddagsfeeling.

I fågelkvittrets fem-på-morgonon-kackalorum (bor invid en liten badsjö med små söta klippor) kvittar det i och för sig.
För jag är lika vimsig, tröttbött och anti-allt.
Tills dess att koppen-kaffe är uppdrucken.


Då återkommer hörselviljan samt dagens almanacksorienteringsförmåga.
Tänk om jag INTE var tvungen att sitta och gäspa klockan fem på morgonen - vad skulle jag göra då?

Jag skulle förmodligen sitta och oorientabelt gäspa klockan tio, ungefär.

http://www.youtube.com/watch?v=c1TgYKriIR8

På fredag joinar vi The Dancefloor.

Livet är sällsamt transparent.

Jag undrar alltid varför inte påskägg ryms i brevinkastet?
Är det därför jag inga får?

Jag tycker väldigt mycket om Presenter. Att ge.
Och att få, erkänns.

Jag har tydligen varit som en katta i mars men då runt tiden Midsommar, ty räknar man nio månader framåt så *ploffs* har ett stycke unge fötts. Två gånger.
Den tredje, som är den andra i min kull - ni fattar... där höll sig löp-perioden uppenbarligen i sig till höstkanten och räknar vi då likaledes nio månader framåt så *plopps* tittade där ut ett stycke unge mitt i sommaren.

Själv tillverkades jag en sådan där ljummen höstnatt i augusti månad på skotskt fartyg tillfälligt i famn-hamn.
Det duger bra det med.

Så gillar ni detta med att omsorgsfullt högtidligt slå in x antal paket inklusive knorvliga snören till, sätt igång!
Make babies, without maybies.

Min garderob är en kaskad av regnbågens och modemagasinens allsköns sprakande kulörer.

Tre grå koftor i snarlik modell, en med lite mer ull-lull på.
Åtta svarta klänningar: ärmlös, holkärm, puffpuff, trekvart och så vidare.
Tre par svarta brallor: bootcut, slim-bim och just-ingen-passform alls.
Fyra blodvinröda tunikor.

Say no more.

Strumpebyxor i alla ovanstående färger. I två-tre uppsättningar vardera.
En svart snygg, halvporrig finrestaurangsnittad kappa.
En svart armyliknande midjetajt sak med elva tjuriga knappar.
En svart vinterjacka med acceptabelt figurnära snitt, inklusive luva med ludd.
Två myspysplyschdräkter i mulligaste brunt.
Och så en grå. Och en svart.
Nio par svarta skodon varav fem stövlar/boots/högklackade partysaker med klackar som meddelar ryggcentralen efter 16 minuter att det är dags att ta på sig stödkorsett utskriven på remiss från sjukgymnast.

Tretton svarta handväskor i lenaste läder, varav en tjusigt pärlbeströdd.
Det modigaste jag vet är när jag leker med tanken att jag en dag kommer att köpa mig en prickig kjol med randig topp i de klaraste av allt klart orange, gult eller gräs-ligt turkosblågrönt. That will be the day I´ll win. Eller jag ber mig själv väsande "förs-win!!"

Bra:
Balans och frihet.
Stressbefrielse.
Min väntande nattbädd bäddad för 1.

Inte lika bra:
Gänget-ungar på bussen hem.
Inte för att dom "stör och har sig",
- vill pula ner dom i fickorna mina och bära dom hem.
Inte vara ute i stora svarta natten.