Polis poliiis
Gårdagens komplimang från två hissväntande damer:
- Hon ser ju ut som en POLIS?!
Jag hasade ut till soprummet med min lilla påse, rättade till slarv-tofsen i håret, inspekterade mina slitna mjukisbrallor och tog min mili-tant-a lekamen tre trappor upp igen.
My pride and joy
Lilla Stjärnögat mitt.
De gudomliga skit-oddsens utdelning
I princip är jag gravt emot all form av insinuerad inblandning av Gud.
I måndags strax innan klockan 23.00 förändrades inte mitt själsliga fundament vad gäller Den Gubben, dock for en tatueringsmässigt kvarvarande stämpelrysning genom sjunde nervänden ner mot ryggslutet vid svankens början.
"Minns du... barnmorskan som frågade om jag själv ville dra ut min son ur dig, ut till Livet... detta, åter igen."
Fortsätt det där famlandet i mörkret mot samtliga skit-odds. Det kan löna sig. Fett bra.
En
Jag beställde gardin-er.
Jag suckade hänfört av lycka när gardin-er-paketet anlände.
Jag kved av förvåningsförbannelse, ty ur paketet ploppade GARDIN ut.
En.
Om man köper sko-r, får man hem EN höger/vänsterdoja då vavavaaaa??
Helvettes satans Postorders-Bajs-Logistiks-Logik.
Champinjoninna
Visst finns det blänk av hemmakänsla, igenkännbarhet och en smula trygghet i det som förmedlas.
Ändå inte.
Jag kan i skrivande stund slappna av. Mina närmsta är i min närhet, det råder ett acceptabelt lugn och kvällsmörkret infinner sig åter. Tack.
Ljusskyggheten har kommit att bli en nära anförvant. Tänker icket analysera varför. Bara är så.
Ibland funderar jag på att åka en bit bort, trixxa mig på rätt gata och få mig en skymt av en skugga. Kanske inbrotta mig. Kidnapperi. Men... jag dömer ut mig som The Loosers Championista i förväg.
Banna banna de tankar som leder mig dit. Allt för ofta för att vara bra för mig.
Dance me to the end of love
Vad skulle jag ta mig till utan min dans?
Inte-dansa förmodligen.
Slippa känslan av blyhaltig stumhet i benen dagen efter.
Slippa svettas så att trosorna mer liknar ett stycke Wettex än något annat.
Slippa tjura-järnet klockan nio på en ledig helgmorgon alternativt tjura-som-fan efter en tiotimmars jobbdag.
Alla Hjärtans Lonely Klubb
Detaljbild ur...
...denna.
På kortet stod det
"...xxxxxxx.... jag gillar dig."
Tydligen finns det en människovarelse som INTE hatar mig.
Annars...
- Älsklingsynglet har funderat och valt och högtidligt gjort sin ansökan till Gymnasiet.
- Mamma-modern har noll vilja till att denna natt gå och lägga sig.
- Kylskåpet gapar tomt på salladsingredienser.
- Moi har funnit det allt för pinsamt att ta sig in till Staden för att köpa mig en dildo.
- Ovanstående erkännande är sanningens sanning.
- ..... och sen var det nog inte så mycket mer för denna gång.
Mus-tiskt
Kan du se vad denna prisbelönta och helt autentiska bild föreställer?
En Prinsesstårta till den som spikar svaret på denna mus-tiska frågebild.
I love Eva
Ungefär såhär ser inte Eva ut.
Annars är det ganska olikt.
Inte det att bilden är ful.
Men... Eva brukar kamma sitt hår annorlunda.
Hon säger saker som hon menar och jag menar det jag säger nu.
Eva är en SlynaTillÄngel
and
I love her.
Counting steps
Ett lag har bildats. Varsin mackapärisk tingest sitter nu som slimmat på höften och räknar varje steg som tas. Tillsammans ska vi ta oss till Berlin. Vinner vi så vinner vi PRESENT.
Stegräknare är bra.
Stegräknare befrämjar varje latent maniskt anlag hos Bärarinnan.
"Oh neeej... jag skiter i att ta bussen fem kilometer till jobbet, heelt okej." (12 445 steg)
"Varför åka hiss upp till våning sju när det finns trettitusen trappsteg att anfalla?" (således 30 000 registrerade steg)
" Det ÄR fridfullt att på stället stå och steppa när man ska laga mat/står i Coop-kön/njuter av fullmånen/sitter och bloggar om stegräknare på blogg.se"
Lycka till. Må det mest söndertrampade och nervsjukt maniska gänget vinna.
Sura hjärnfragmentarier
Denna dagen är snart till ända.
Smak: sur.
Färg: något urblekt.
Konsistens: kvarglömd skafferiljummen ärtsoppa.
Sjalen är tvinnad runt mina axlar. Frusenheten kommer inte från fönsterisoleringens glappiga smådragshål. Tvättmaskinen har dundrat färdigt. Och vägen känns glashal, toppad likt den nysnö som fallit i Staden idag.
Lottas snuskigt vackra perverseri
Min Lotta har gift sig. Snuskigt perverst vacker.
Jag ska fanimej under pistolhot tvinga Någon ner på knä framför mig - och då menar jag denna gången för att fria.
Slow train coming
Jag har ännu inte drabbats av skrivfeber. Får väl lägga an pannan och lilla kinden mot kökselementet för att stegra graderna.
20 mars ska manuset in.
Och vette helskotta vilken tråd jag ska börja nysta i.
Fabulera och ljuga mig violett? (vems är sanningen i en historia?)
Krasst öppna porten till en slags Värklighet. (vems?)
Förmodligen kommer jag att veta.
Typ klockan 22:00 kvällen den 19 mars med enbart två timmar till deadline. Det brukar bli som lyckosammast på det viset.
Annan feber mikrovågsalstrar däremot. En slags twistat konstant längtan som jag ännu ej förmått närma mig. Det visar sig. Magnerven säger: det är stabilt, det kommer när det kommer, det är i antågande (vet bara inte varifrån tågandets startstation ligger, men förmodar att destinationen bör vara JAG.)
Twinkle twinkle
Denna afton lyser vart och ett av stearinljusen.
För lycka.
För trygghet.
För ett hem på-riktigt.
