Lovikkalängtan

På jobbet:

A: Syrran har anmält oss till Tjejmilen. Jag är liiite sur på henne.
-  ......!!!!! ... (jag förstår... jag startar en krisgrupp för dig... springa Tjejmilen likamed självmordshobbygrej, FRIVILLIGT???)
A:... till FUN-RUN-klassen!
- ...???
A: ja, ingen tidtagning - och det vill man ju ha. Ska inte du anmäla dig? Det är säkert inte för sent.
- .......
A: ??
- (..hur dummihuvvet ÄR du, din lilla kvittrande rosenkindade apa???) ... eh.. nä alltså... anmälningstiden har säkert gått ut.
A: en mil - ingenting vet du... maran jag sprang är ju på drygt fyra.
- F...fyra...steg är helt tillräckligt för mig.
A: men du springer ju en timme varje morgon???

Sen kvittrade A (-pan) vidare med sitt sagt.


Angelika:



Idag, nyss, för en jävulskt jobbigt liten stund sedan anmälde jag mig till TJEJMILEN.

Krisgrupp, någon?

Jaha.
Inte var ju tanken att jag skulle avhandla mina knakande knän som talar om för omgivningen att jaha nu reser hon sig upp från sittande till stående.
Ej heller hade jag tänkt jämföra Kalles Randiga Kaviars pris på Willys vs Vivo-På- Östermaaaaalm.
Min dotter pepprar mig.
Det ska vara ROCKABILLYTEMA på vårt bröllóp mamma. Happ.
Hon fattar.

"Det räcker med ett prickigt hårspänne mamma..."

Lojaliteten hos ens avkommor är nog i alla kategorier det mest ursprungligt genuina som finns. Så mycket att lära. För oss "vuxna".

Jag vet.
Att...
Jag bör släcka lampan nu. Klockan fem ska jag ha ålat i mig springelingkläderna. Junkie. Endorfinutflödet efteråt.

Idag fick jag hem mina nya riktigt äkta glasögonen.
Ni kära kära läsare - se fram emot en blogg med läsbart innehåll hädan efter.

Inga pussar i halsgropar och ljumskar utdelas utan avtal och Li-sense.
Men en stor ståpåtåkram till ER, människor.
Var rädda om er, inte FÖR er.

Det stundar, bröllop.
Liten lillflicka har valt att ingå i detta heliga.




Vackrast Vackrast.





May all rain, snow, and colours shine you within.

"Jag hade inte Li te rätt, jag hade Mycket Rätt. En kär lek har rammat mig bortom allt förstånd, och ett nytt Stycke i mitt Li v har tillkommit, och påbörjats. Om det tar mig Väster om viken, eller annan stans, vet jag ännu inte. Men dit ska jag.

Li vet är åter tillbaka. Och jag översköljs av det."


Svar: "Bortrövad till Silverskogen."

Och så varde regn...




Välkommet ty jag är ännu icket någon slags ovän av växtligheten.

Beduintältet dryper efter nattens dunder och väta.


Allt hänger liksom ihop.
Så ock gjutärnspisar.




Toktänker Vinter Vinter Värme och Vinter.

Före





Efter

Axelband och fotlänk och solblänk.






Hon bor här. I see Her.

Jag fick en fråga. Öppensinnad innehållande "vem är du och vad månne kunna försakas?" Materia utan svidande affektionsvärde.
Skatter som betyder ytterst lite trots en i stunden uppkommen Kär Lek men vars historia möjlig att avstå från.
Klausulreserverade things to remain:



Designvärldens lexikon kan nog inte uppbringa Namn på detta sammelsurium av Untouchables.




Su Casa. Ditt Hus - Ditt Hem - Mitt Slott-sglas. Varje innehålls droppe bländar.




Felicias fotboll. Jag skulle ha kunnat ta Gisslan för att sno lillebarnets gåva. Kicka, nicka, men... det finns högre syften än mina envisa kvarhållande av footballfantasies. Nå vi kommer nog sams. Bara jag mutar mitt barnbarn: mormor ska vinna whatever.




Frodig grönska. Från frö till massiv skönhet. Åh... dessa sprödhets blad och slinger.





Min Fairy. Eva shoppade på Rusta bland miljoners Junk. Och där stod hon.
"Det är du". Antingen behöver Eva undersöka om hon fått begynnande grå starr eller så har hon prickat helt rätt.




Mother ouh mother where are thou?





Oliv. Fruktbarhet. Inte nödvändigtvis i form av att på ett mer eller mindre Slarveriskt sätt, alternativt det där livsskedet som gås igenom: fortplantning, keeping La Famiglias name on and on. Fruktheten står för födande. Veta vad man inte vill. Förstå att odla. Trygga. Skinneri. Andas i harmonia. Kunna förmedla en önskan.

"Man ska lämna spår."

Denna allsmäktigt närgångna hetta.
På sju dagar skapade Han världen.







... och jag fotograferade.





Morgondroppar kaffe. Böna för böna mald i kaffekvarn.




Trollslända självförgyllande. Härmed Liv-döpt.




Fådda barnblomster.





Odlad liten sak. Välkommen-opp.




Världens hemligaste utnämning.
Jag knäböjer djupt vördnadsfullt och struntar i bönestunden i det obligatoriska knaket vid uppstigning.




Min blå blå klänning vilar än så länge.




... intill annan längtande vila.




Mina damer eskorteras. Norrland. Skir björk. Himlarummet ger och Li får.


Och han sade: Världen är All.