Lovikkalängtan

Hitintills har alla gådda steg med de nya bootsen känts lyckosamma. Sen att jag sträckte ryggen-saatana när jag skulle dra på dom, det är plågor bara att anamma.
Tack Christina för din välgörande massage. Ynkedomen mattades ut, jag lovar. Och tack Jeanette, din lilla energispruttlande loppa för att du dansade vid min sida. Styrkedomen klarnade, jag svär.


Tillåmed charlestonstegen satt som limmade.

Annars:
Megawattsligt skön råmigsjälvkänsla råder. Det är knäpptyst hemma. Endast kylskåpsdurret gör sig hört. Total sinnlig vila. Lite höstlig blåst mot tunna fönster. Mörkret är på gång. Ljusen tända.

Och en ganska fredlig känsla av att man inte kan komma längre med somliga företeelser. Kunna välja att inte. Veta ingenting om kommande dagar och tider. Skita i andras ljusnande himlar. (Jag ÄR inte delaktig, från min vy sett.)
Tjocktröjan värmer utan att klias.
Flyttkartonger-platta har tålamod. Packstart förmodligen om lördag. Ungefär.
Tröstad av eftermiddagens ledare som med sina ord visar det rätta. Thanx.
Och så Eva...
Förmiddagsprat-prat. Om flackande blickar som släcker den mest envetna brasan. Jag vet Eva. Och du fattar.

White tree of Gondor.
Det är lysande. Jag försöker överföra detta mästerverk till canvas men med hitintills klent resultat. För näpen upplösning. Och jag hanterar därmed mitt annalkande upplösningstillstånd.

Tänk:
Nymålat pyttelitet sovrum.
Jättestor mjukmjuk säng.
Nattsvart natt med skön sömn.
Gryningsvakna och vila sömniga ögon på detta.
Inte illa alls.

Denna trollflicka upphittades i Traderas snåriga djungel. Hon mellanlandar i skrivande stund i Göteborg, uppe på ett berg där Per-Arne just precis sytt klar hennes klänning.
Det är höst och i morgon väntar en lång färd mot Stockholm.

Välkommen Fröken Lovikka!



På menyn:


Fredagspremiär allratroligast-roligast.


Lördagsmonstret invaderar.



Söndags-stråkslängteri blir till infrieri.


Timmarna ligger dukade. Bästa linnet på. Glasen andas törstig imma.

Det är mycket skönt att vara hungrig.
Jag vänjer mig
aldrig.

My Precious!

Det luktar LÄDERLÄDER i hela min världsbild nu.

- Hej, det är jag.
- Men... h e j !!
- Det är dags igen.
- ............
- Flytta.
- Vart ska du flytta-nuu-då?
- Otto... din flyttfirma BLOMSTRAR på grund av mig. Glöm aldrig det.
- Jag kommer klockan tio i morgon. Om du är vaken. Nog för att jag börjar lära mig vad du har hemma hos dig, men man vet aldrig.
- Nej. Man vet aldrig.

Otto kommer alltså i morgon. När jag är vaken. Går runt runt och antecknar i sitt firmablock hur många soffor och mattor och saker jag har. För varje flytt så blir hans lista något mindre lång. Eller kanske inte längre i allafall. Jag är pösigt stolt över hur jag relativt odramatiskt kunnat vinka goodbye till ej längre behövliga saker. Jag ska inte glömma att tala om att tvättmskinen ska lämnas kvar. Likadant fåtöljen på morgonbalkongen. Och träskåpen i badrummet. Otto tycker om att jag flyttar ofta, även om han måste för den goda sakens skull ge sin trognaste kund ytterligare rabatt för var gång.

Otto. OTTO!!
Here we go again!

Jag tror det blir bra, det här.
Följetongen continues: har hivat en sisådär sjutton-femton kassar/sopsäckar med sådant som jag vägrat skilja mig från genom mina massvis-med-flyttar. Hårspännen, tidningar, bedrövliga nattlinnen som kliar i skinnet, rabattkuponger med utgånget datum.
Jävlar vad bra jag börjar bli, på det här.



Middagens mat är serverad:
Äggpasta med grejer till.
Länge leve Mango Raja!

Jag ska aldrig mer...

Svära
Tänka fula tankar
Skratta åt handikappade människor
Se på porrfilm
Ljuga för min lillebror
Prutta offentligt
eller
Dylikt.

GE FÖR FAN MIN CP-INFLUENSA TILL NÅN FRIGID SLÄKTING I NORRLAND, FISSKITBAJSBACILL!

Idag drömmer jag om:

...som kommer att omvandla dessa

...till en värmande hög av...



i syfte att värma upp:

 

Leverantör haver hittats:

Tolv sånna skitsvarta skittunga skitproppfulla as till Plastic Fantastics har idag med hjälp av mina ömma träningsvärksarmar vandrat sin väg till dit dom hör hemma:

Jag ÄLSKAR rum som tar emot. Min skit, mina ej önskvärdaste kvarlevor, ja helt enkelt ful-rubbet.

Jag svepte honom.
Med vita lakan
broderade i satans ord,
kurrande läten och spetsig längtan.

Han klädde mig.
Med svartaste sammet
ristade i sinnliga former,
stötvisa strupljud och självklar närhet.

Vi broderade våra initialer
med brokiga korsfästestygn,
stungna i gårdagens omedvetna dygn.
Nålfasta hål och domnade pekfingertoppar.

Det vita lakanet lekte oskuld en morgon
ty
sammeten sover tills dagsljuset slöjar
det svarta mindre matt.

Initialerna kristalliserade prismor,
ett lösryckt fluget S.
ett halvt skuggat F, samman så splittat.

Endast nålens öga toppar, domnar och suddar kanten,
akta - vingel!
Dinglande hål vars klädsamhet förevisar
ett ännu ej utvågat mål.