Thank you
Ohhhåuuh... ??
Dimman i huvudet beror inte enbart på tidig uppstigning ToHell. Jag haver fått baciller också. En halv grads ökning, min annars varma hud lätt brännbar. Har man hud inuti skallbenet så är också detta lätt uppvärmt. Jag tackade någon för detta angrepp och tror jag som mest fick till svar att TIDEN är en bra faktor i detta förvirrade tillstånd.
Jätteklokare blev jag av den digitalsända tanken.
Gårdagen: issilvrig vinterdag, snöpuls i snårig skog, fårskinn under rumpen, lätt kluck mot klippor, hetkaffe och alienbakelser från Delselius Konditori.
Månne var det dessa varelser som anföll mig brutalt någon gång mellan midnatt och morgonväckelse?
Nu börjar jag bli färdig med år 2009.
Dessa sista dagarna tre dricker jag klunkvis en och en. Med smak av något försiktigt Gott.
God natt godnatt och goooodnatt.
Vita aliens och grön snö
Aliensnö
Vit snö
Båda väger lika tungt och förekommer i lika massiva mängder men omväxling förnöjer.
Eller så befinner jag mig växelvis på Annan Planet.
Ovanligt, tjejen.
Snöflings * * *
Det snöar.
Klockan NOLLFEMNOLLNOLL var undertecknad ute och skottade snö iförd fotsid nattskjorta, mössa, tjocktröja och graningekängor. Ouuh, det hade passat sig om Veckotidningen (se föregående inlägg) hade haft sina igensnöade paparazzis krälande i snöhögarna på berget, fotograferande denna nya novellstjärna, hemlig, svår, djupsinnlig...ja ni fattar.
Detaljstudie av min julgran, mer lockande än den mest luttrade strippa.
Vad jag åt till fruksot tänker jag inte berätta för då går bloggen sönder.
Howard, Frääs och slisk
Musik:
Howard Shores mästerverk.
Snart kan jag nynna varendaste stycke.
Alver och träd hör ihop.
Till detta äts... vintergryta.
Fisk.
Skaldjur.
Grädde och KrämFräääs.
Vitlök.
Chili.
Palsternacka.
Mig fattas egentligen ingenting efter att ha fått tag i buss både dit och hem.
Jag är en diplomerad självroerska. Puss och slisk på min egen kind.
I morgon väntar social träning dock.
Skotskan skottar och novellbetalas
Snökaoset som åter drabbade storstaden dammade till igår. Ute virvlade en vägg av flingor från samtliga väderstreck - vem behöver vackra tavlor?
Sajten sl.se brakade ihop.
All busstrafik inställd.
Något spännande med tanke på att just jag råkar bo FEM MIL utanför stadsgränsen.
Allt har en lösning.
En chaufför med dödslängtan inbyggd samlade ihop oss skärgårdsmänniskor och slirade oss hem i modden. På vägen räknade vi till sju farkoster snyggt placerade i diken, samt som grädda på snömoset, en buss som valt att parkera snyggt tvärs över motorväg 222.
Hem kom vi sedermera.
Jag, trollpackan, fick en smått religiös upplevelse i den gemytliga spänningsstämningsfyllda bilen. Övertygad om att JAG allena tillbett vädergudarna om detta snöinferno, fick nu åka bil, och kunde därmed ta med Julklapp i Kartong lika stor som en flyttkartong och lika tung som vore den fullpackad med såna gymstångstyngder på trehundra kilo stycket, typ.
Mitt hus.
Ja.
Snö upp till halva husväggen, och där bakom någonstans, min ytterdörr. Vad göra? Dra på sig fin-vantarna och gräva mig en snökoja?
Ann lånade mig en snöskyffel - bara att sätta igång. Lättplätt. Snön lossnade likt sprött bakade kakor fulla med kompakt luft.
Skotta-hiva-skotta-hiva... ja, ni fattar.
Nu ståtar en snygg framkomlig väg till huset, genom hela verandan, och min ytterdörr kan både öppnas och stängas.
LYCKA.
Detta är en annan slags lycka.
I min mejllådda låg en textmassa:
"Vi har glädjen att få publicera Er novell XXX i tidningen XXX:s nummer 8 år 2010. Honorar utgår med massa-XXX-kronor. Inkom gärna med fler bidrag. Hälsningar Blablabla"
Mäh.
Någon vill att jag ska återuppta mitt något slumrande författarskap.
Snö och veckotidningar är det bästa som finns.
God-Jävla-Jul till mig själv inklusive slisk-kyss.
Vätskor, pappror och en och annan chokladsmula
Ser ni?
Vet ni?
Inte?
Då ska jag tipsa om ett jättebra sätt att få uppleva den fysiskt illande känslan av JagÄrVidLiiiiv:
Gå och träna i en timme, med tyngdpunkt på flås-å-kondition.
Fyll därefter upp en enochenhalvliters flaska med vatten efter träningspasset och drick upp hela innehållet i väntan på att bussen ska komma i snöyran.
När sedan bussen har kört dig cirka halvvägs på den fem mil långa resan och du får *plinga* och kliva av...
njut.
All denna vätska har sipprat ända inni din förr så omärkbara kissblåsa och orsakat svimningsbenägen kramp. Varje steg är som ett slag med laptopen mot tinningen.
Då.
Vet du att du lever.
P.S
Tack gode vädergud för snön.
P.S II
K: nu har jag ätit upp PAPPERET på chokladen också. För att då kan du inte ta med BÅDE chokladen och papperet. Fiii fanken vad jag är bra.
*putsar och tvi:ar alfapetsbrickorna skinande inför omgång ett*
Schyll dig schälv K. Äventyret tar sin början.
Id(e)oliska intalanden.
Jahååå....
Så många fina sidenåsammetband. Rosetter. Knyppelgrejs. Och tack till den lätt tunnhårigt grånande damen på Cervera som kunde det där med att göra fint paket.
Jag bar inte tungt idag, bara mycket.
Mumm-mumm... kan ju inte avslöja vad jag hittade. Secret Julkapps You Know.
Annars:
Mår skitbra.
Stora beslut a la jobbsväng i görningen. May it be what will be.
Börjar kunna stå för den livsstil jag har. Allt är föränderligt, javisst, men ändå.
Träningsvärken påminner mig om var mina konturer finns. Kylskåpet är fullastat med goda saker. Norrlandsveden värmer. Huvvet funkar.
Kvällens stora dilemma: vem fan vinner IDOL?
Självklart glasklart Erik. Men underdogs har alltid tilltalat folk. Å andra sidan av kudden. Snopet att Ume-flickan (partiskt lokalpatriotuttalande) försvann förra fredagen, men jag förstår, skadad som jag är efter 15 år som proffs inom psykiatrin, just detta med underdoghängivenheten.
Jag som inte är så bekväm med såkallad massage, kan Någon förbarma sig och b e r ö r a mig på riktigt? Va?
Och ... fridens lilja som jag är, förbannar jag alla sinnen, eller det som påverkat dessa, som stressat sig igenom denna unika dag såhär i december.
Snö, vinpavor och fire
Snö ska falla över den snö som fallit - Levi Henriksen.
Smällkall vinter i Norge. Svinkall gammal Amazon och en ung man som återvänder till sin hembygd efter sin broders självmord. Ödesmättad läsning, inte mycket glamourglitter.
U2-skivan rullade igår och jag sände en tanke till Lotta och våra uppvärmningspiffkvällar i Norrland. Skoterskor på fötterna, dansskorna i en Konsumkasse. Termos full med varmt att dricka och en flaska vin inknorvlad i någons nylonstrumpor. I Norrland rådde demokratisk kö minus VIP-fasoner a la Stockholm. Spelade liksom ingen roll om det så var farsan som var ordningsvakt den kvällen. Anlände man som nummer trehundratrettiofyra så fick man stå på sin rättmätiga plats.
Mina insomningstider på ledig helg liknar mest Cirkus. Tvärmörker vid tretiden och plötsligt tror knopp och kropp att det är läggdags för längesen bortåt halv åtta ungefär. Jag somnade tant-tidigt igår och vaknade vid halv fyra. Naturligtvis. Laddade brasa, gäspade en stund och burrade ner mig i mitt svala sovrum och somnade om. Bingolottovinstkänsla.
Förtrollande, coolt (nå...) och snällfostrande.
