Lovikkalängtan

Jag vet inte om Harriet visat sig. Denna åldrade primadonna. Hyllad, "älskad". Allas och ingens. Svepande vackerklänningar. Scenen och därvid hela hennes identitet. Numera arkviverad, bäst-före-datum passerat. Då.... männens hunger. Allas och ingens egendom. Nu... den där lätt söta odören av ensamhet. Den av kommunen ditskickade sommarvikarien som försöker få inkontinensblöjan att få liten glamourgloria över sig. *söt passform HARRIET.* Hon lägger märke till denna sommarvikaries lättsamhet. De vackra händerna. Ådrorna. Den timida antydan till manskraft. Tröttheten. Icke-accepterandet. Det att ingen man någonsin någonsin kommer att åtrå. Ta. Äga.