Lovikkalängtan

Det går att leva ett fullgott liv trots allt. Mina återkommande drömmar har samma tema. Jag försöker tala, människor omkring mig, men ingen hör. Vad gör jag då? Jag höjer min röst. Upprepar det jag vill säga. Oftast frågor som behöver svar. Om inget svar ges? Jag vet inte. Jag stänger portarna. Tunga, gnissel. Tystnad. Förvirring. Är min fråga inte viktig? Borde jag ha svaret i mig? Syns jag inte? Finns där någon övermakt som sagt åt människorna att behålla tystnad när jag talar i ett ädelt syfte att få mig att växa? Bara det att ingen tillväxt sker. Sorry mate. Jag bara drömmer samma samma om och om igen.