Lovikkalängtan

Jag och Kära Släktingar sitter och hamnar mitti Friidrottsgalan på en teveapparat jag inte haft igång sen i maj tror jag.

Femtusenmetersloppet påannonseras. Jag ler. Korkat. I teve. Ungefär lika spännande som att dra igång en tevesändning på en sovande människa:

"Ojsan... titta ... där vände han på sig!!"
"Nämmen... där kom en Prutt!"

Jag: Hahahaaa....!!!...Idioter!! Hur kan man komma på att vilja springa FEMTUSEN METER? Det är ju hur mycket som helst.
Svåger: Du ska ju springa DUBBELT den 5 september.
Jag: ......????!!

Räknar. Femtusen meter är... är... inte femhundra meter. Inte sju minuters plåga. Inte på något sätt.
Ser ganska skelögt fram emot en tvånätterssändning med sängvändning + fisar.
Varför varför lärde jag mig aldrig någonsin matematik?