Lovikkalängtan

Jag vet precis. Hur det är att tvångssitta vid ett gemensamt bord och utsätta örongångarna för allt detta dravel. Alla pratar men ingen når fram annat än till tallrikens kant. Obskyrt deltagande. Vi är sex runt bordet med varsin ditslängd servett. Torka din mun ren utifall det skulle råka komma smutsigheter ur den. Putta bara inte till glaset på vägen. Person 1 har i hela sitt liv fått utrymme att sprida otrevligheter likt mundiarré utan att straffas för detta. Person 2 gömmer sig mest bakom en dagstidning som höroff-filter. Person 3 håller på som bäst och suger i sig snickerikonstens alla vinklar och håller osynligt filter för öron. Person 4 håller på ungefär som person 1. Person 5 har lärt sig att uppskatta sladdbarnets ynnestar: ringa när mjölken är slut, gråta när tvätthögen är för övermäktig och därmed finna 1 och 2 helt oumbärliga i sin beroendekärlek. Och hon vill inte kännas vid att hon så när hade riskerat att bli döpt efter schlagerdängan "Maria Therese". Person 6 längtar mest därifrån.